randombitch

En bild från i Lördags, innan axels sk. "fest"


Varje dag, när jag är påväg till skolan, så är det en typ afroamerikan som stiger av bussen. Hon är rätt kort.  Jag har sett henne gå av bussen kl. 08.03 ungefär, varje dag sen jag började skolan.
Och det är där min dag börjar.
För hon ler så otroligt mycket. Hon är så otroligt gullig. Och det är något med henne, hennes leende, som gör mig så otroligt glad. Jag har hela tiden tänkt "Hur kan hon vara så glad, varje morgon kl. 08.03" Men nu har jag kommit på. Jag är ju också glad vid den tiden. För att jag ser henne. Och när jag ser henne, börjar jag le både på insidan och utsidan. Där börjar min dag. Och det spelar ingen roll vad som händer under dagen, bara jag får se henne le på morgonen.
Men idag, var hon inte på bussen.. Jag blev orolig, såklart. Och jag undrade hur jag skulle klara denna dagen, utan henne och hennes leende.
Jag kan säga såhär; dagen gick bra, men det var inget speciellt med den. Jag kände mig inte sådär glad egentligen, och det var inget som jag tyckte var intressant.
Jag behöver denna kvinnan . Jag behöver hennes leende varje morgon för att klara av dagen.

Så jag hoppas hon stiger av bussen imorgon :)